I en artikel med titeln SVT tummar på etiken uppmärksammar tidningen Stockholms fria tidning Dokument inifråns reporter och producent Johan Ripås fula arbetsmetoder. "Flera av hans källor anklagar honom, och SVT, för oärliga arbetsmetoder och bristande etik.", skriver Cecilia Irefalk.
Johan Ripås själv är intervjuad samt redaktionschefen Johan Brånstad och Hans Hernborn, före detta chef för SVT:s programsekretariat. Med i artikeln är även Alex Schulman - som blivit lurad på samma sätt som "Alex" blev i Pälsjägarna (läs mer på Alex Schulmans blogg - Bråk med SVT samt Jag har en svart lista). Artikeln beskriver på ett bra och kortfattat sätt hur Johan Ripås talat osanning, manipulerat folk han intervjuat, klippt ihop svar på helt andra ställen än var de hör hemma - samt hans brott mot källskyddet.
Andra bloggar om: dokument inifrån, johan brånstad, johan ripås, journalistik, pälsjägarna, stockholms fria tidning, sveriges television, svt.
söndag 28 oktober 2007
Majoritet bloggare mot pälsaffärerna
I samband med dokumentären, har ett antal bloggare skrivit om dokumentären och artiklar med koppling till den. Svenska Dagbladet publicerade dagarna innan dokumentären en artikel - Fler pälsbutiker utsätts för grov vandalisering. Trots att det är en artikel om olagliga aktioner, utan fokus på djuren eller djurrättsaktivisters kritik av pälsnäringen, har ändå en majoritet av de som bloggat om artikeln klart tagit avstånd från pälsnäringen. En av bloggarna skriver:
Andra bloggar om: bloggare, päls, svenska dagbladet.
"Jag försvarar inte den metod dessa aktivister använder, men som jag ser det är det barbariskt att bära päls. Vem i all världen köper en päls? Vem bidrar till och gynnar lidande? Utan köpare finns ingen pälsindustri, inga pälsbutiker. När konsumenterna säger nej tack upphör pälsindustrin för då är den inte lönsam. Vägra köpa päls."
Andra bloggar om: bloggare, päls, svenska dagbladet.
Svar på Svenska Dagbladets ledare
Även Svenska Dagbladet publicerade en ledare, Pälshandlare har också rätt till polisens skydd. Tycks inte som att den publicerats. Ledarsidan ville inte publicera den, eftersom personen som svarade inte var nämnd med namn i ledaren. Debattredaktionen ville heller inte publicera den, eftersom det var svar på en ledare... Du kan därför läsa svaret här:
Djurrättsaktivisterna anser sig inte ha något val
Maria Abrahamsson visar i SvD den 23 oktober, upp både en nedvärderande människosyn som stor okunskap vad gäller hur djurrättsfrågan bedrivs. Vanliga människor, vissa kallar dem arbetarklass, kallar Abrahamsson för "trashankar". Då passar det bättre för henne att ta näringsidkare i försvar, som livnär sig på djurs lidande och människors fåfänga. Att skapa sig en åsikt om djurrättsrörelsen efter en taffligt gjord dokumentär, är heller knappast något gott betyg. I Storbritannien, liksom i Sverige, efterlevs nämligen inte de djurskyddslagar som folket röstat fram i lag. Ständigt bryts dem. Är det inte i hemska djurförsökslaboratorier, så är det på svenska pälsfarmer. Hade frågan gått att bedriva på laglig väg, och djurskyddslagarna hade efterlevts på riktigt - ja då hade det naturligtvis inte behövts ta till några lagbrott för att hjälpa djuren. Nu har dessa aktivister dock inget val.
Näringsfrihet är knappast en total frihet. Ingen har rätt att likt vissa tyskar (som gasade ihjäl så kallade trashankar) göra lampor av människohud. Frågan är vad som skulle ge Göran Larsson rätt att i förhållande till djuren, bete sig på ett liknande sätt som tyskarna betedde sig mot människor. I Storbritannen, liksom i Sverige, har också rätten att protestera och driva sedvanlig opinionsbildning inskränkts. Demonstrationer utanför djurförsökslaboratorium och pälsaffärer har förbjudits. Lagliga djurrättsgrupper har blivit bestulna på sina bilar och ekonomiska tillgångar. Folk har dömts till fleråriga fängelsestraff för att ha deltagit på demonstrationer, där inte så mycket som en fönsterruta gått sönder.
I Malmö har en polis själv till och med anmält polisen för att dessa bedrivit åsiktsregistrering av folk som polis och åklagare upplever har fel åsikter. Så först struntar staten i att följa de lagar som finns till för att skydda djur. Sen sätter man upp nya lagar för att hindra att folk protesterar mot det olagliga utnyttjandet av djur. Knappast värdigt för länder som vill ge sken av att vara demokratiska.
Andra bloggar om: svenska dagbladet, maria abrahamsson.
Djurrättsaktivisterna anser sig inte ha något val
Maria Abrahamsson visar i SvD den 23 oktober, upp både en nedvärderande människosyn som stor okunskap vad gäller hur djurrättsfrågan bedrivs. Vanliga människor, vissa kallar dem arbetarklass, kallar Abrahamsson för "trashankar". Då passar det bättre för henne att ta näringsidkare i försvar, som livnär sig på djurs lidande och människors fåfänga. Att skapa sig en åsikt om djurrättsrörelsen efter en taffligt gjord dokumentär, är heller knappast något gott betyg. I Storbritannien, liksom i Sverige, efterlevs nämligen inte de djurskyddslagar som folket röstat fram i lag. Ständigt bryts dem. Är det inte i hemska djurförsökslaboratorier, så är det på svenska pälsfarmer. Hade frågan gått att bedriva på laglig väg, och djurskyddslagarna hade efterlevts på riktigt - ja då hade det naturligtvis inte behövts ta till några lagbrott för att hjälpa djuren. Nu har dessa aktivister dock inget val.
Näringsfrihet är knappast en total frihet. Ingen har rätt att likt vissa tyskar (som gasade ihjäl så kallade trashankar) göra lampor av människohud. Frågan är vad som skulle ge Göran Larsson rätt att i förhållande till djuren, bete sig på ett liknande sätt som tyskarna betedde sig mot människor. I Storbritannen, liksom i Sverige, har också rätten att protestera och driva sedvanlig opinionsbildning inskränkts. Demonstrationer utanför djurförsökslaboratorium och pälsaffärer har förbjudits. Lagliga djurrättsgrupper har blivit bestulna på sina bilar och ekonomiska tillgångar. Folk har dömts till fleråriga fängelsestraff för att ha deltagit på demonstrationer, där inte så mycket som en fönsterruta gått sönder.
I Malmö har en polis själv till och med anmält polisen för att dessa bedrivit åsiktsregistrering av folk som polis och åklagare upplever har fel åsikter. Så först struntar staten i att följa de lagar som finns till för att skydda djur. Sen sätter man upp nya lagar för att hindra att folk protesterar mot det olagliga utnyttjandet av djur. Knappast värdigt för länder som vill ge sken av att vara demokratiska.
Andra bloggar om: svenska dagbladet, maria abrahamsson.
Läs svaret på Ljusnans ledare här
Tidningen Ljusnan skrev efter dokumentären Pälsjägarna en ledare med titeln Handlingskraft mot djurrättsterroristerna. Här följer ett svar som Ljusnan publicerat.
Jarl, även du brukar våld - mot djuren
Fredrik Jarl skriver den 23 oktober om djurrättsaktivisters åsikter och arbetsmetoder. Han tror att den hårdföra kampen mot pälsnäringen kommer att sprida sig till köttindustrin. Där har han dock fel. Anledningen till att de militanta aktivisterna ger sig på pälsnärningen, är framför allt att det är en näring med väldigt litet stöd - de flesta människor vet vilket djurplågeri pälsfarmning innebär, och kan därför inte tänka sig att bära päls. Det borde enligt svensk djurskyddslag dessutom vara förbjudet att föda upp minkar till päls, eftersom djuren knappast kan bete sig naturligt i sina små burar. Minkar rör sig på flera kilometer i ett fritt liv. I buren har de en fjärdedels kvadratmeter. Så om lagar inte efterlevs, och lagligt engagemang negligeras, med hänsyn till att det går att tjäna pengar ("sysselsättning") på att att föda upp minkar - hur ska man då kunna kämpa för djuren, om inte med olagliga metoder?
När det gäller kött, så är det inte alls en så perifer företeelse. Medan päls bara är en lyxsymbol för mänsklig fåfänga, så konsumerar nio av tio svenskar kött. Det går knappast att stoppa med lite nedmålade affärer. Jarl frågar också vad skillnaden mellan att döda djur för kläder och mat är. Men om man nu inser alla nackdelar som vårt djurutnyttjande innebär - för miljön, men framför allt för djuren - så borde det ju vara en självklarhet att minimera utnyttjandet av djuren så mycket som möjligt. Päls finns det en miljon alternativ till, och det finns därför inget försvar för det djurutnyttjandet. Kött är svårare, och därför bedriver djurens talespersoner också opinionsbildning angående fördelarna med vegetarisk kost genom sedvanlig information, genom att bjuda på god vegetarisk mat och så vidare.
Jarl skriver också att de som vill att djur ska leva i frihet är i minoritet. Det är de uppenbarligen inte. Varje år utnyttjas och dödas hundratals miljoner djur bara i Sverige. Deras åsikt borde väga tyngre än människor som är fast i gamla vanor. Att vi dödat djur "sedan urminnes tider" är ett dåligt argument. Människor har krigat och våldtagit också sedan urminnes tider. Det gör det inte mer rätt.
På en punkt håller jag med Jarl - man ska driva sin åsikt demokratiskt. Men våld är inte demokratiskt, och när Jarl använder våld mot djur för att driva sin åsikt att det är rätt att äta kött - då agerar han i allra högsta grad som en diktator mot några av de allra svagaste på den här jorden.
Andra bloggar om: ljusnan, fredrik jarl.
Jarl, även du brukar våld - mot djuren
Fredrik Jarl skriver den 23 oktober om djurrättsaktivisters åsikter och arbetsmetoder. Han tror att den hårdföra kampen mot pälsnäringen kommer att sprida sig till köttindustrin. Där har han dock fel. Anledningen till att de militanta aktivisterna ger sig på pälsnärningen, är framför allt att det är en näring med väldigt litet stöd - de flesta människor vet vilket djurplågeri pälsfarmning innebär, och kan därför inte tänka sig att bära päls. Det borde enligt svensk djurskyddslag dessutom vara förbjudet att föda upp minkar till päls, eftersom djuren knappast kan bete sig naturligt i sina små burar. Minkar rör sig på flera kilometer i ett fritt liv. I buren har de en fjärdedels kvadratmeter. Så om lagar inte efterlevs, och lagligt engagemang negligeras, med hänsyn till att det går att tjäna pengar ("sysselsättning") på att att föda upp minkar - hur ska man då kunna kämpa för djuren, om inte med olagliga metoder?
När det gäller kött, så är det inte alls en så perifer företeelse. Medan päls bara är en lyxsymbol för mänsklig fåfänga, så konsumerar nio av tio svenskar kött. Det går knappast att stoppa med lite nedmålade affärer. Jarl frågar också vad skillnaden mellan att döda djur för kläder och mat är. Men om man nu inser alla nackdelar som vårt djurutnyttjande innebär - för miljön, men framför allt för djuren - så borde det ju vara en självklarhet att minimera utnyttjandet av djuren så mycket som möjligt. Päls finns det en miljon alternativ till, och det finns därför inget försvar för det djurutnyttjandet. Kött är svårare, och därför bedriver djurens talespersoner också opinionsbildning angående fördelarna med vegetarisk kost genom sedvanlig information, genom att bjuda på god vegetarisk mat och så vidare.
Jarl skriver också att de som vill att djur ska leva i frihet är i minoritet. Det är de uppenbarligen inte. Varje år utnyttjas och dödas hundratals miljoner djur bara i Sverige. Deras åsikt borde väga tyngre än människor som är fast i gamla vanor. Att vi dödat djur "sedan urminnes tider" är ett dåligt argument. Människor har krigat och våldtagit också sedan urminnes tider. Det gör det inte mer rätt.
På en punkt håller jag med Jarl - man ska driva sin åsikt demokratiskt. Men våld är inte demokratiskt, och när Jarl använder våld mot djur för att driva sin åsikt att det är rätt att äta kött - då agerar han i allra högsta grad som en diktator mot några av de allra svagaste på den här jorden.
Andra bloggar om: ljusnan, fredrik jarl.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
